och jag minns
hur allt var
så mycket bättre

När ni spelade
musik på gågatan
och förbipaserande
gav er pengar

Medans jag satt
och för tusende gången
hörde er spela de gamla
vanliga sångerna

Hur ofta hade ni
spelat er igenom
den reportaren då

Men ni tjänad på det
medan jag i mig själv
i största hemlighet
gråt mina tårar

För jag inte kunde spela
För jag redan förstått
att vi inte kunde vara
för evigt