Och över himlen satt kikaren fast 

i molnen, siktet inställt tidig morgon,

lunch och sen kväll. Attiraljer som sov

inte såg.  Byggde framtid så. I smyg 

socialporr döljandes en verkligare värld. 

Skulle så alltid förbli. Den fick de. 
Honom fick de. Hans familj. 

En kvinna i ett annat land. En sjukdom 

annorlunda. Med en frisk ton rakt in

i evighetens enda egentliga atom. 

rakt in i det som döpts till kärlek. Den

verkliga. I smyg vecklas kikaren ner och 

upp. Kvinnan leker med texten som 

hon innan lekte med honom. Tror han.

Misstänker han. Otillräcklighetens trådar 

synar inte svagheten hos självet. Den 

anas. I själva begäret, i de trånga hemliga 

utrymmena. I ritualen. Upp och ner, 

vecklas den ut, igen.