Torsdag
Den vilda dubbelheten snubblar över eget snöre. Du är så in i helvete tråkig - behöver dig så. det vi två hade blivit lika bra som det kändes då nog var din otillräcklighet något som på sikt inte blivit bra
Jag behöver frihet här så varför hindras jag i den snälla visst skiter jag i dig i dina tankar du vet trots allt mycket lite om mig
Min kropp är frihet hela framtidens vägar. Mina atomer. Mina val. Varför skriker dess fibrer om ett enda val
är det kanske synd om mig. Vars frihet kostar på men vem faan är lyckligare ändå ?
Poesins fåglar skator svarta klöser urverk som tickar tiden som går går mina händer hänger över Londons mäktiga bro för det var där jag stod
så vacker då. I min rutiga klänning den du aldrig såg. Min midja likt en geting. Framtiden sedd ur knapphet som på sitt eget vis gav mening. uppgörelser. Ju klokare lyckligare friskare ju sämre blev ni. Männen. Men det var trots allt resor. På sitt egna vis. Men nog visste nog vet vi allt om det där längst in om gnisslet om vilket klockslag dag som evigheten krossats vi vet nog vi människor
om hur livet aldrig mer blir liv vi bara trär på oss kläderna tar bilen går utbildningarna bjuder in den och den
Livet ordnar sig nog trots allt och det gör ju liv men du. Jag älskar dig faktiskt än. Jag klarar det. Än. Flyendet kostar skriandet min vän kan dubbelheten snärja mig än ? Nog faan behöver flickan bläcket havet drömmen det lilla svarta rummet utav gardiner fantiserade teatern drömmen allt som håller ihop. Idag hände något på riktigt märkligt. till för patienter. Kvinnan säger mitt i allt att hon ju är överkänslig ja hör mig själv säga jaja, det är nog även jag o kvinnan svarar jaja det visste jag redan , redan i väntrummet efter att jag hälsat på dig
Någonting med luften fick något på väg att ske att backa åter. Jag är faan jag och det ska jag va. Nog faan ska hon det
viskar natten till svar
Fri vers
(Fri form)
av
smultronbergen
Läst 110 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2019-11-07 23:07 |
Nästa text
Föregående smultronbergen |