Plötsligt hör han Armstrong! Han bara vet det. Armstrong har närvaro. Imm går genom huset till dess andra sida.
”Jag hör Louis”, säger han till sin hustru. ”Är han här?”
”Ja på TV. Det är isdans på TV. De dansar till hans trumpet. La vie en rose”. Hon ler. ”Hörde du det ända där bortifrån!”
”Jag hör alltid Louis”, svarar Imm. ”Så som jag hör trasten i skymningen eller på kilometeravstånd anar sångsvanarnas lockrop. Så hör jag Armstrong”.

Louis var Imms musikaliske hjälte, ungdomsidol. Och Louis spelade på Imms allra första platta. St. Louis Blues. Imm har kvar den än, fullt spelbar ännu efter mer än 60 år.
Så nu blir det rundgång i arkivet bland känslorna. Vad är nu. Vad är då. Ekon från skäggsfjunstiden. Hippor och dans. New Orleans Jazz. Och flickor.