Erikas iris
förlängning likaledes fördjupning av fröken. Hon Julie. Vars Jean speglar upprepningstvånget inom psykologin. Slå gärna upp det om ni i djupet önskar följa. Är ingen Wikipedia. Föreläsning. Inte det här en historia som förmodligen legat och pyrt ni vet som liv kan va. Traskar omkring. Känner sig nöjd. Medveten om det i djupet inneboende men liv tillräckligt hoppingivande för att. Ja ni förstår. Fördragsamhet med hopp på samma lena pinne.
Lilla älskade Julie. På tåg. En aggressivitet så sprängfylld och en öppning framför fötter. Så hon skrev på glöd i forsar som om himlen brann. Nu är kvinnan något äldre, tonen dröjande blicken något mer avmätt sorgen likaså. Konstaterande. Där låg ordet på krusat papper i handflatan riktad mot vår herre. Sann. Erikas triumferande blick mot mot publikens nihilism. Erika sörjt. Ett helt liv. Likaledes burit lyckans uttryck som en Madick på ständig utflykt. Med skratt så nära inpå att taken lyfter. En förmåga än idag. Med rätt person i rätt ljus, i dess brända punkt. Men även sällskapets medelpunkt. Hålls knappast skrattet gömt. Men där smög livet in. Upphällningen till liv. De söndriga kanterna, resultatet av ett val. Otänkbart. Likt små fina sandkorn finfördelas den stora starka kärleken till ännu mindre partiklar dofterna av evighet det förlorade ja i vilken blandning tar de sig fram
Erika förlorade. Undantaget, dess doft. Det som en människa ska fånga. Inte överge. Erika ser ser vågar stå med kroppen rak. Fötterna i sand. Helt.
Guden. Den slagits med så mycket att vore människa, vågar knappt tänka. Varför guden inte kunde gett henne insikten innan försent. Någon månad hit eller dit. Erikas religion. meningsfullheten. orättvisa. Aldrig politiskt. Enbart eget trasigt söndrigt Så här bredbent insupande syns hon i perifirin. Historien rör ingen Jean. Historien behandlar kärleken. Den som gav och gav.
Fri vers
(Fri form)
av
smultronbergen
Läst 150 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2019-11-11 11:13 |
Nästa text
Föregående smultronbergen |