om jag glömmer
i skuggan tystnar
håller för hårt 

springer med fötter
hårt hårt mot marken
tills inget av mig återstår
tills alla nyanser av ljud
måste åter penetreras in
djupt inunder huden 

för inte dimmorna ska dölja mig
den eviga stressen skölja mig
med frågor som ändå aldrig
kan finna svar 

där liv endast blir att dra kroppen
släpa sig trött med hud
skrapandes utefter marken

tänk om jag glömmer igen
när jag stiger närmre
i det evigt snurrande hjulet

hur andetag ska bära
ett leende genom allt
som tycks sig större
än de sömnlösa nätternas
ständiga dragkamp

tänk om jag brister
genom ljuset bara vinner
mörka moln av liv

sådant som tynger för länge
sänker så långt det bär
kanske inte ens släpper
förrän is på is har lagt sig
spruckit upp,
och åter forsat för värmen
av en sol så fjärran

ta sig genom årstid på årstid
medan huden rister
och hjärtat så stilla brister
sånt man aldrig riktigt
i kroppen glömmer 

AM 2019