Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Saknaden är stor och jag har ingen känsla... men detta är iallafall ett försök att få igång skrivandet igen.


En älvas sång av farväl

så vacker satt hon under den stora lönnen
jag vågade inte närma mig
så rädd att hon skulle gå igen

tvinnande toviga hårtoppar mellan porslinsvita fingrar
leriga fötter vilande mot mossig sten
så vacker, fulländad och drömsk
blicken fäst mot grå himmel
så sorgsen trött och rädd
tyst strilar tårar mot marken
och hennes fötter

ömt för hon handen längs trädets stam
ser upp i den ännu gröna trädkronan
trycker sin kind mot trädets kropp

med slutna ögon börjar hon sjunga
små klingande toner
som jag hört så många gånger förr

tonerna ekar skrämmande men så vackert
i mitt bröst
en älvas sång av farväl
får tårar att falla även för mig
sakta drar hon sig bort
och jag vet

att snart omfamnas mörkret av kylan igen




Fri vers av alvan
Läst 742 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2006-09-05 10:18



Bookmark and Share


  Lutien Selae
Jag blev mycket lockad av titlen... men jag tyckte att själva dikten var lite lång.
2007-05-21

  Hinata
Jätte fin! Jag rös när jag läste den!
2007-04-03

  Annika Gustafsson
vackert vackert, mystisk skimrande sorg
2006-12-28

  Annette Andersson
Ger otroligt fina bilder. Jag känner älvans sång av farväl i hela mig när jag läser.
2006-11-21

  prinscess VIP
lite sorglig
men väldigt
vacker på något sätt
2006-09-05
  > Nästa text
< Föregående

alvan
alvan