Det faller en stjärna
från himmelens päll
Den färdas så stilla
mot jorden i kväll

Den reser med kärlek
och lycka som ler
En önskan får den
som stjärnfallet ser

I skyn den har glimmat
och kastat sin fägring
På Vintergatans höjder
den varit en hägring

I tusen år den blev
vår ledstjärna i natten
En stund i evigheten
över mörka vatten

Den lyste så starkt
och minnen den sått
Symbol för en framtid
för kärlek vi fått

Den landar på jorden
jag nu kan förstå
Den blir till en blomma
så färggrann och blå

Nu kommer den åter
så snart det blir vår
Den spirar så vackert
på ängen den står

(Copyright © ULJO)