Skogstjärnens djup
speglar sig
tillsammans med stjärnhimlen
i dina ögon

när du ser på mig

känner jag doften
av din hud
väcka minnen av
gryningsljus
dagg och timotej

till liv

som strömmar
alldeles självklart
och innerligt underbart
genom hela mig

i mina allra sinnligaste drömmar

alldeles innan jag vaknar
vid kanten av det stup
gränsande till intighetens
avgrundsdjup
fyllt av saknad

men närvaron av dig
lever kvar alltjämt inom mig

som om vore den blott bara
en bekräftelse på
att du är och alltid kommer att vara
den jag älskar och alltid älskat har

vill somna om igen, min ännu okända älskade vän
och inte vakna mer
förrän du återfunnit mig
så att jag aldrig mer
behöver sakna dig

Var du än är
vad du än gör
vet du att jag finns här
och bara väntar på den stund
då du står utanför min dörr

Intill tidens ände

bortom allt som aldrig hände
och inte någonsin blev av

finns du i mina drömmar kvar

ty det är nu allt jag har







©Peter Stjerngrim