En ensam flicka vid ett piano.
Några dystra toner ekar i tystnaden.
Långsamt rinner tårarna på hennes kinder.
De ljusa tonerna finns inte längre.
De försvann samtidigt som blodet började visa sig.
Tonerna är flickans rop på hjälp,
men ingen hör hennes toner,
ingen ser hennes tårar.
Alla håller för öronen och blundar hårt.
Ingen vill se,
ingen vill höra det hemska.
Det hemska som finns under flickans leénde.