Så som isen kan brytas mot din tyngd på sjön
Så kan mitt hjärna gå i kras av dina ord.
Jag försöker tejpa om det,
hårt, hårt.
Men inget tycks hålla för allt det får utstå.
Jag gav dig mitt hjärta, och du lovade att ta väl hand om det.
Du ljög.
Du la det någonstans på vinden för att glömma bort,
att du hade ansvar.
Och när isen sprack för din tyngd på sjön,
och när du fick mitt hjärta att gå i kras,
då hoppades jag på att fick känna all min smärta där i det iskalla vattnet.
Jag såg,
jag lovar.
Men jag ville inte rädda dig,
för när du såg att min tejp inte höll,
då försökte du aldrig rädda mig.