Min rädsla är en sjösjuk sjö
så nära land när jag skall dö,
mitt minne är en pinad pust
som drev emot din levnadskust
där jag aldrig klev av,
och förr förtöjning dras isär
så vet jag var min båt bortbär -
min rädsla är ett hav.

Så stor är jorden runtomkring
att vad jag blev blir ingenting,
så skör är askan när vi dör
att inget vi strör nedanför
kan lämna något avtryck,
så lev ej livet under mig
för inget har jag ämnat dig,
som flykt är lyckans nyck.
Och innan jag når grunden
har minnet lämnat runden.