Jag stapplar yrvaken ut från bussen i solskenet. Frosten har redan smält bort. I Pildammarna möts jag av lyckliga kanadagäss. Jag brer ut min yllesjal på en bänk och sätter mig en stund för att njuta av fåglarna och solen. Snart finner jag mig googla vidare på mobilen. Jag kan inte sluta tänka på Hans Christians och Jennys historia. Kanske bodde Jenny Lind aldrig i Malmö, men nog träffade hon väl Andersen på andra sidan sundet?

Ganska snart hittar jag ett brev som bekräftar min tes. Brevet är skrivet av Jenny till Hans Christian 1843, efter ett förtroligt samtal på en bjudning hemma hos balettmästare Bournonville. Bournonville hade börjat sin karriär som dansare vid Det Kongelige Teater i København, avancerat till koreograf och sedermera till chef. Jenny var periodvis anställd som sångerska vid Det Kongelige. Hans Christian sände teatern flera skådespel och försökte sig på en bana som dansare. Han rönte ingen framgång inom någon av konstarterna. Däremot fick han en kyss av dansaren Edvard Collin, så het att den gav upphov till ännu en saga, den om den lilla sjöjungfrun.

Bjudningen i det Bournonvillska hemmet var säkerligen välbesökt av konstnärer och societetspersoner i från båda sidor Öresund. Jenny uttrycker i sitt brev farhågor för lyssnande öron, och markerar tydligt att hennes förtrolighet med Hans Christian handlar om vänskap, inte om förälskelse:

spinn för Guds skull ingen ankartåg af en spindelväf. låt ej / något komme som kunde göre mig generad eller ängstelig i din sällskap. min sjæl er öppen som en bok. [---] var mig altid en Broder - jag kan aldrig bli dem annat end en syster, låt os leva så, vänskapens rena flamma i våra bröst!