Fadern : Så 

Välkommrn hem 

Sonen : tack 

F: Ni blev goda vänner 

S: ja

F: Du är så smart att veta hur sällsynt,

speciell er vänskap var

S: Han är så intelligent , 

F: Du med. 
S: Oliver var Oliver 

F: det ni två hade hade allt och inget att

göra med intelligens. 
S: Han var god. Jag tror att han var 

bättre än mig. 
F: han skulle mest troligt säga detsamma 

om er.   Det hedrar er bägge två. 
När man som minst anar det har naturen 

listiga sätt att hitta våra mest svaga punkter 

bara kom ihåg att jag är här. Just nu 

kanske du inte vill känna någonting. 
Du kommer kanske aldrig vilja det. 
och 

det är kanske inte med mig du vill prata 

om det här, [men] du kände absolut något 

Ni två hade en underbar vänskap, 

kanske mer än vänskap 
och jag avundas dig. De flesta föräldrar 

skulle hoppas att det skulle gå över, be om

att deras söner skulle landa på fötterna [men]
jag är inte en sådan förälder, 

Vi sliter så mycket ut ur oss själva 

för att saker ska läka fortare, att vi

är bankrutta vid 30 års ålder, och har 

mindre att erbjuda varje gång vi träffar 

någon ny, Att tvinga sig att känna ingenting 

för att inte känna någonting 

      Vilket slöseri 

Har jag sagt för mkt ? 
S: skakar på huvudet 

F: Då ska jag säga en sak till .Det

kommer rensa luften. Ja må ha kommit 

nära [Oliver] men ja hade inte det ni

två hade. Det var alltid ngt som höll mig 

tillbaka, stod i vägen. Hur du lever ditt liv 

är din sak, men bara kom ihåg 

Våra hjärtan och kroppar får vi till skänks 

bara en gång och innan man vet ordet av är 

hjärtat utnött o vad kroppen beträffar kommer

det en dag när ingen ser på den och än mindre 

vill komma den nära. Just nu känner du smärta. 
Döda den inte för med den dör den lycka du upplevt. 

S: enbart nickar, tårar i ögon. 
Vet mamma om det? 
F: jag tror inte det[ leende]