Jag sov men hade gråtit
mitt öde ej förlåtit
ett dödsbud nått mig
jag otröstlig var
själen drängt av vinet
hjärtat brustet
sinnet mörkt.

Ett ljus jag märker
en värme som mig stärker
en hand på skuldran så len
ögon av kärlek i timma sen
en kram kind mot kind
torkar bort tåren som gjort mig blind.

Leder mig till sängen
denna ängeln är borta
jag sover med andetag korta.
hon var san som bara Änglar kan.