Allvarets innerlighet är dagar då 

björkarna viskar våren spretar 

försiktig nyfikenhet 

 älskar som aldrig förr 

Dagen D som skriker till så livet vänds 

ut och in. Hinner knappt börja le 

förrän rädslans bokstäver skapar meningar 

om försiktigheten den som egentligen borde 

skjutits ner. Kanonernas ödeläggelse. De

som träffade henne rakt igenom. 

Hans rädsla för henne. Den hon är och 

vad den kan göra med honom. Leker du

leker du. Leker du med mig? 

Fröken Julie leker inte och leker. 
Uttryckens ärlighet som får honom att

utstöta försiktigheten. Vänskapen. 
Tryggheten. Det uppvärmda sätet som

förlorar sin värme sakta. 

Fröken Julies sömn. Först den. Sedan 

allt det andra. 

förståndighetens vippande fötter 

dess uttryck. Om den fått råda inte 

en enda text förrän. Processen. Utan 

den. Ingenting . Som ett par. Försiktigheten 

så beroende av tillfällets nyck. 

Fröken Julie skiter högaktningsfullt i 

textens märkliga förråd av bråte. De 

makabra sätt som ordpar bildas. 

Ett hav. Är hon. Böljande uppfriskande 

förruttnat. I oljan som syns i de fiskar som

spolats upp på land. Speglar hon sig, 

Skiter högaktningsfullt i sin publik. 

Det här är mitt liv. Blick stint.