Jag stiger av flygbussen vid Malmö C vid middagstid och strosar genom stan, eftersom det är så vackert väder. I morgon ska jag börja jobba igen, men i eftermiddag är jag ledig. Jag firar med en China-box och en öl på Gustav, som vi malmöbor kallar torget.

Fasaden på H&M-byggnaden vid östra sidan av Gustav Adolfs torg lyser vackert vit i solskenet. Efter besöket i Budapest är mina ögon känsliga för god arkitekur. Vilken historia döljer den här fasaden egentligen?

Det jag finner på nätet överträffar alla mina förväntningar. Fasaden mot torget är numera det enda som återstår av Malmö Theater, uppförd 1809 till Gustav IV Adolfs ära. Torget uppkallades efter kungen, som dock inte kunde medverka vid invigningen. Då satt han fånge på Gripsholms slott och var inte längre regent.

Under de nära 130 år som teaterhuset var i bruk hade malmöborna här möjlighet att höra och beskåda sin tids största aktörer och sångare: Sarah Bernhard, August Lindberg, Lars Hanson, Gösta Ekman, Jussi Björling, Ernst Rolf, Karl Gerhard,  och - Jenny Lind! 

När sista föreställningen spelades 1938 var Malmö Theater Sveriges äldsta offentliga teater. Teaterbyggnaden, sedermera BeKå-huset, fanns kvar ganska intakt fram till 1961 då klädvaruhuset skulle utöka sin verksamhet och det mesta av den gamla teatern revs. 1973 övertogs huset av H&M. Teaterkostymerna ersattes alltså gradvis av klädkommers. Jag ler lite över tanken på hur Jenny Lind skulle ha uppfattat dagens klädstil. Själv gick hon av bilderna att döma alltid klädd i fotsida klänningar, ofta med vackra urringningar. 

Jenny var alltså här i Malmö, och uppträdde på teatern. När jag traskar vidare hemåt och passerar Pildammsparken är jag beredd att möta hennes sidenfrasande uppenbarelse bakom nästa buske. I stället stöter jag på en sorgligt verklig del av dagens Malmösaga, droghandeln. Väskor byts och priser diskuteras med lågmälda men fullt hörbara röster.

svavel-flickorna

sticker händer i fickor;

plockar skyggt fram snö