Sagofarbrorn har stannat i luften framför mig. Jag försöker förgäves fånga hans blick, men vågar mig ändå på en hälsning.

- Davs, hvordan går det? frågar jag på min bästa danska.

Spöket ler skyggt, vänder sig i luften och stegar vidare längs kronprinsessan Margaretas blomstergata. Vid änden av allén skymtar ljus. Den gängliga gestalten viskar en dikt:

Kroppen 
är satan 

Själen 
är 

Gud

Andersen var språkkunnig, brevväxlade på tyska och engelska. Säkert behärskade han även svenska. Han skrev under sin sjuttioåriga  levnad över 200 sagor, 1 000 dikter, 6 romaner och 50 skådespel. Verken finns översatta till nära 150 språk.

Som student i latinskolorna i Slagelse och Helsingör blev Hans Christian mobbad av både rektorn och de yngre eleverna, mest på grund av sitt utseende. Charles Dickens dotter Kate mindes honom som "en benig tråkmåns som stannade i evigheter", Fredrika Bremer beskrev honom som "Herr Andersen med något besynnerligt yttre men enkel, känslig varmhjertad, god, barnfrom och författare af goda böcker."

Bottnade HC Andersens naivitet och skygghet, klumpiga uppförande och brist på sociala koder i autistiska drag? Detta har blivit en tvistefråga bland forskarna. Jan Henrik Swahn hävdar i en artikel att författaren uppvisade typiska symptom på Aspergers:

"Andersens i mina ögon tydligaste autistiska drag var att han aldrig kunde vänta på sin tur, att han inte kunde hålla inne med en tanke, så fort han kom att tänka på något måste han säga det högt - och det hade sällan något att göra med det samtal som just pågick. Därför tyckte folk antingen att han var olidlig eller ett nummer och de bjöd honom på middagar för att få skratta åt honom." 

Spöket svävar sakta längre och längre bort över parkgången. Måhända är diktaren på väg till ett möte med Kronprinsessan Margareta?