Ensam vandrar jag längs dystra tankar
tills trädens grönska bleknar till intet
och doften av ljunghedar ger kväljningar
i minnet av blåhakens borttynande sång

Motströms simmar jag nattens grubblerier
där klangernas ackord klingar falskt
poesin lämnar en fadd eftersmak
och alla roller spelas lika illa utav mig

Modfälld bestiger jag kärlekens bekymmer
vilse mellan dalande känslor och vassa tankar
bland dimhöljda frågor och skarpa svar
för att sätta flaggan på problemets spets

Hoppets första strålar målar horisonten röd
kärnan av ett jag flyr ur puppans kokong
skalad från meningslösheter och puts
fri att åter beundra detaljernas mysterier