Du är en av få som känner mig
som har lyckats tränga igenom mitt skinn
sett den otämjda skog jag gömmer
som växer djupt där in

Du har hört mina revben knaka
bakom flätade rankor av mossa och mygg
badat nedströms det forsande vattenfall
som kastar sig utför min rygg

Du har fått en kall vår att tina
och sett ett nytt liv sakta börja gro
stått vid randen av den vida horisonten
inuti mitt hjärtas bo

Du har klättrat varje murken gren
som långsamt slingrat sig kring mina lungor
känt deras mjuka vajande i vinden
lösgjort deras tungor

Du har vandrat längs glömda stigar
över mina tankars sten och knotiga rötter
lätt har du följt i fjärilars dans över
ängen av mina fötter

Du har sett tystnaden
i mina ögon brista ut i fågelsång
för med dig blir hela min vilda skog
vackrare var gång