tänk om mina tankar och känslor om allt
det vackra plötsligt skulle
ta slut

som om det gamla tåget på det ringliga
utslitna järnvägsspåret
bara skulle försvinna och inte
finnas mer

om jag skulle släppa taget och glömma
alla aspekter från det förflutna, finns mina
minnen inte längre kvar då?

men om mina armar är starka nog att
bara bära det som är viktigt och betyder
något här och nu,
skulle då alla tvivel i mitt inre om vem jag är
flyga bort med vinden då?

om vi blir till tyngdlösa fjädrar som
virvlar runt i nattljusets sken,
längs vägar där andra inte når fram,
då kanske våra drömmar aldrig någonsin
blir för stora

om du en dag sträcker fram din hand, så att
jag kan vidröra din själ
kanske tiden stannar upp för
en stund och bara
vilar

om jag en dag skulle gå vilse
och inte hitta vägen till mitt hjärta
då hoppas jag att mitt inre ljus fortfarande lyser
och kan leda mig tillbaks till
Det som är

vackert