Det var en het sommarkväll i skogen. Maken och jag sov i sommarskjulet nedanför berget, nära gränsen till Jeppsons ägor, som vi brukade när det blev för varmt inne i torpet.

Jag vaknade i gryningen och gick ut och kissade i det långa gräset. Plötsligt hörde jag något röra sig uppe på berget. Fru Jeppssons kraftiga gestalt dök upp bakom höstacken. Hon ropade med sin myndiga stämma.

- Är det du som är frun?

- Jag skulle tro det, svarade jag. Vi är ju gifta.

- Men du ser ju ut som en flicka. Varför har jag inte sett dig förut?

- Jag  är 33 år och har två barn.

Jeppssons och vi hade verkligen inte haft mycket grannutbyte. Troligen berodde det på att maken och jag hade det så skräpigt längs ägorna. Gamla presenningar satt instuckna i bergsskrevorna och tandkrämstuber hängde på kvistar.

Fru Jeppsson förklarade de nya reglerna för grannsämja: vi måste klättra uppför en begagnad IKEA-byrå som Jeppsson ställt ut som stege, och sedan vidare uppför berget till Jeppssons gårdsplan. Där kunde vi sova ståndsmässigt mot en mindre avgift.

Jag bestämde mig för att göra ett studiebesök. Jag klättrade upp med stort besvär och knatade vidare uppför bergsknallen genom gles tallskog. Jeppssons fasad var nyrenoverad och blåmålad, såg jag på håll. Men gårdsplanen var alldeles öppen, gräsmatta och grusgångar. Var skulle vi hitta en sovplats här, inför Jeppssons nitiska ögon?

Temperaturen hade svalnat, så jag beslöt mig för att klättra ner igen och återvända hem till kammaren. Maken slumrade redan under täcket. Han vaknade till och var på ett kulturhistoriskt humör. Jag förklarade incidenten med fru Jeppsson, och maken fick vatten på sin kvarn. Mitt i hans berättelse om gamla gränsfejder och stenar somnade jag om med hans mjuka rumpa som huvudkudde.