jag önskar att vi vore lika fångna

tänker endast i en bana

                      En flod längre i sin bädd inskuren som jag

                                                   skriver mig gradvis ur,

borde hellre tänka i                skriver mig till ett delta, 

ett nätverk av det potentiella

---

h ö r d e d i g t a l a f ö r s ö k t e d ö l j a h j ä r t a t s s k a k n i n g a r o c h h u r e t t k o r t n e d s l a g k u n d e f å m å n a d e r a t t s l u t a g å r e d a n d å f o r t f a r a n d e b l i s k a m ö v e r h u r d i n f e m s e k u n d e r s v å l n a d f a s t n a t p å m i n h o r n h i n n a i m i n h a n d f l a t a f ö r a l l t i d f ö r i n t a n d e f ö r g l ö m s k h e m l i g h e t s s a m v e t e u r b l i x t h ö v l i g t r ä d d a h j ä r t a s o m f ö r u n d e r t ä n k t e n k e l t e n s k i l d a m ö t e i s o l k v ä l l s f r å n v a r o f r å n d i n i n t i m s t r ä c k t o m f y l l d a o r k a n o m k r i n g v å g s n ö r u n t k v ä l l e n s h ö r n ö n s k a r f ö r t ä r f ö r s v a n n a n d a n d e s ö g o n a n o n y m a m b i v a l e n s j u k t i l l s p a r a l y s e r ö g o n e n s å r o m v a n d l i n g h a n d s k a k n i n g v i d m i n s i d a t r ä f f a d b r e d v i d s a m m a n s l ä p p t i d i g a r e f ö r v å n ä r m a n d e t a g e l d o f t a n d e n a m n r ö k f l y d d s f l i k s o m s m å n i n g o m h ö r v e r k a d e t o g f a s t m ä r k t e n ä r m r e s e i n t e n s i v i k t i g t n å g o n s i n s k ö l j a n d e ö g o n k o m m a k t k ä n s l i g h e t s r u m m e t s p r a t f ö r s ö k s t ä c k ä n d e s l i t a g e n å g o n t r ö j a l l t b l i r k ä r l e k s u p p s k r a t t a d e a n s t r ä n g n i n g s p a s m å n a d e r k n a p p t v a r a n n h a d e l ä n g t a n k e n h a n d s f r i h e t s s t a n k e r n ä r m s t l ä n g d u r u p p s t å n d s å t e r s t o d e n v a r s k e d d e f ö r ä n d j u p n i n g e n v a r t t a r j a g h i t t i l l s m ö r k e r f o r m e l l t s e n k o n t a k t t a l a n d e s b a r a n å g o t a n n a t a l l v a r t r y c k t e d ä r f ö r m i n v i d v i n k e l s m i s ä r e f t e r t u n n e l d ö d s a v b i l d e n n ä r d u u n d e r v a r a n d e v a r a n d r a o m k r i n g o s s u t a n ö v e r h u v u d h ä n d e l s e s v e r k l i g h e l h e t s d e l e f t e r s ö k t e s e n å d r a d e s å r a d r e s e r v e r a d m e d d e l a n d e h a l v å r h a n d s l a g

---

Jag vet inte om det längre är dig jag ser i mina drömmar men du har absorberats i landskapet runtom mig. Du är där, i mitten av sömnen, en punkt som världen kastas i en cyklon omkring. (Eller du, är det bara jag som stöpt dig om till nån slags arketyp, projicerar ett eller annat på din avbild?)

En Framtid:
Jag löses upp, mina partiklar och närvaro disponeras, oviktade, obestämda, jag blir enbart ett material, allomfattande distribuerat utan konstgrepp, och ser tillbaka på min förra existens, främmandegjord som om den aldrig var verklig, som att den i retrospektivet redan flytt för ögonen som för den där nunnan med en hink i ett japanskt träsnittsmotiv.

Men jag kommer sakna att se dig i mina drömmar trots att de väckt mig kallsvettig, och jag kommer aldrig inse att du redan dunstat ur marken omkring mig, utan länge ligga kvar med ansiktet mot den, inandandes, tills jag inser att marken i sig är större än du.

Δ