Förtvinar sakta
Upphängd
i tvåsamhetens bojor
Inspärrad
i en bur av pekpinnar
och ideal

Men
när den släpps fri
och tvättas ren
från solkiga lager
av normer, när
sociala konstruktioner
rinner ut
med avloppsvattnet

då

då står den
naken
och rå

Ofjättrad och gränslös
Varken vacker eller ful
Saknar helt etikett
behöver inte definieras
Den bara är
Och tillåts vara
precis så