Många gäster kom till festen 

kände hälften inte resten

alla hade del i gänget 

hipsters med det rätta svänget

jag hann inte köpa mat 

ändå var jag inte lat

jag sprang runt och var värdinna

tänkte att jag måste hinna

hälsa på dem allihop 

denna vittberesta hop

Vid pappas köksbord satt Michel och Sture och babblade på franska. De skröt om sina resor världen över och drack kaffe i varsin kvarlämnad pinal från föräldrahemmet: en patinerad gräddkanna i silver och en sockerskål.

Språken flödade och maten

lades upp på gamla faten

som fanns kvar i fadershemmet

fastän fadern var på hemmet 

stekta kroppkakor och kakor

sagobröd och andra saker

vackra sånger av en kvinna

väckte ljuva starka minnen

någon ville köpa porter

jag fick köra bil till orten

Receptet på kroppkakorna löd ungefär såhär, enligt två av kvinnorna vid bordet: låt brödsmulor svälla i mjölk över natten, rulla dem i pumpafrön och stek dem på låg värme. Bakverken vältrade sig i bovetemjöl på köksbordet.  Jag smakade försiktigt och de var godare än de såg ut. Sagobröden var fyrkanter av mjuk nötkaka, rullade i glitter och förpackade i askar. De fick jag aldrig smaka på.

Kvinnan som sjöng var klädd i gul sidenklänning och liknade  Maria Callas. Hon hade en mörk, intensiv men ändå diskret stämma med ett anslag av heshet, som påminde om en cello. Hennes örhängen glittrade svarta. Sången fick kristallkronan i salongen att vibrera och applåderna att brisera.

Jag började undra om det inte skulle bli någon dricka på festen, och mottog tacksamt uppdraget att köra till systemet. Som vanligt var det förstås något krångel med bilnycklarna.

Nästa morgon blev det bråkigt

det var faktiskt ganska tråkigt 

hon var avundsjuk min syster

vilket gjorde mig så dyster

för jag var ju redan dålig

men jag klädde ändå på mig

gick till Pressbyrån med två

en var vit och en var blå

båda gillade textil 

och gick på i samma stil

Syrran var lika sur som min mage dagen efter, och käftade på om att jag hade mer pengar än hon och kunde bjuda flottare. Jag visste ju att det inte var sant, men lät henne hållas. När hon försökte närma sig sängkläderna slog jag henne på fingrarna.

Kollegorna som följde mig till kiosken hade båda arbetat som textildesigners och visste allt om den goda smaken. Det originella fatet, vars ena sida utgjordes av ett uppslag ur en av Elsa Beskows sagor, illustrerad med silhuetter av sirliga tomtar i olika färger och en stiliserad släde som skulle symbolisera gudinnan Aishimorto, utdömde de som smaklöst. De uppskattade mest tomrummet på sidan, förklarade de.

Dissade det originella 

fat jag sökt iordningställa

det var öppet som en bok

tomtar, släde och en tok

åkte först på motorcykel 

båda sade det var gyckel

hon var ungdomens gudinna 

därför måste hon försvinna 

men jag tänkte: ingen hets

Vit och Blå vet säkert bäst