Det är ganska sent på natten i en mellanstor svensk stad.
Blott syns ett enda fönster där det lyser.
Där sitter själv en liten man och skriver rad på rad
ideer han har, och åsikter han hyser.

Han skriver argt om korruption och brist på jämlikhet,
om kompromissande med ideal.
Om urlakning av språket och om solidaritet,
musik från förr som bortträngts helt av skval.

En natt som denna färdigställer han tre litanior
om ungdomsvåld, veganer och hög skatt.
Och när hans verk är färdiga han trycker sen kopior
som sänds till Svenskan, P1 och Debatt.

Han vet att ingen sömn han kommer få förr\'n klockan fem
och det ger mera eld åt hans tirader.
\"Åt barnen mat i skolorna\", \"åt hemlösa ett hem\",
\"och kör nån mer för fort så får jag spader!\"

Hans inlägg, om man läser dem, ger intryck av en karl
som bara kan betecknas som rigid,
en man vars brist på sysselsättning lett till att han har
till gnäll och gnöl fått allför mycket tid.

Men tänk dig för förr\'n du avfärdar denne lille fjant
enstaka korn av sanning finns trots allt ibland bland gnället.
Och bättre än att skälla på en bitter kverulant

är att du honom ger den kram han allra helst vill ha
men är för rädd att be om. Då blir hans nattsömn bra.
Och när han vaknar diktar han om kärleken istället.