Vattenkokaren pyser förnöjt i köksvrån
Idag blev det snabbkaffe i koppen,
för själen är trött och kroppen är samarbetsovillig.

Vissa dagar önskar man att man kunde börja om,
idag är en sån dag för mig!
Jag sitter ensam vid köksbordet och tittar ut
genom ett fönster som skulle ha putsats för länge sedan...

Utanför är det grått grått och åter grått.
En fiskmås skymtar förbi över trädtopparna,
verkar ensam och lite vilsen, precis som jag...

Jag hör en hund skälla, en bildörr öppnas
och det strömmar ut hög musik som fyller tomrummet
runtomkring mig, med någon form av glädje.
fyller min själ med något som kanske är hopp!

Jag tvingar mig själv att vakna ur min trista gråa dvala
och upptäcker att min fot rör sig i takt till musiken!
Där kommer en ton fylld av glädje, en till och en till...

Rörelsen sprider sig uppåt i min kropp
den ger en varm känsla, en vit glädje ett ljus en öppning,
tänk att det bara behövdes några toner från en bilstereo

för att få mitt sinne och min motvilliga kropp
att samarbeta och bli det den borde vara:
En glad uppåtsträvande människa med positivitet
och glädje, att bära med mig under den kommande dagen.