Drömmen serverad

på kattbrickan i skålar

lagom portioner 

Vi var på klassresa i Ronneby. Vi promenerade på gågatan, gick till biblioteket och sedan till matiné på Centrumbiografen. Lillan hängde med.

Slutligen äntrade vi Munktrappan som går från torget upp till kyrkan. Trappan var dock förändrad, röd revetering i stället för den gamla vita kalken, och den slingrade sig motsols upp mot kyrkan. De sista murarna fick man klättra över. Jag prövade och bedömde att jag nog skulle klara uppgiften, men jag väntade på Lillan som börjat klä ut sig i medeltida kostymer på trappavsatsen nedanför.

Kyrkan hade växt, kunde jag se från muren. Den sträckte sig mot himlen, röd och grön, snarare gotisk än romansk stil. 

Jag vet inte riktigt hur gänget kom upp för trappan, och vart Lillan tog vägen, men när vi väl kom upp såg vi skylten vid södra porten: KURSGÅRD. Vi öppnade den tunga porten och välkomnades av tre ambitiösa lärare: Lennart, Ari och Jan. De förklarade att vi skulle jobba med ett läsprojekt för årskurs 3 och delade ut blyertspennor och papper.

- Ni kan välja att arbeta ensamma eller i par. Fika finns i caféet. Återsamling 11.30.

Var klockan inte mer än så? Hur hade vi då lyckats hinna med två studiebesök innan vi äntrade trappan upp mot kyrkan? Jag misstänkte starkt att kursledningen mixtrat med kyrkklockans visare, men satte mig ändå tillrätta under ett träd på kyrkogården för att skissa på mitt projekt.

Den första idé som kom för mig var fantasy. Säkert hade tredjeklassarna sett alla Harry Potter-filmerna, och då var det väl rimligt att läsa och diskutera några avsnitt ur böckerna också, även om jag ansåg de svenska översättningarna vara ganska slarviga. Men kanske kunde Rowling värma upp för Tolkien ? Svårare texter förstås, men mycket bättre. Själv slukade jag Bilbo i den åldern. Så kanske några korta avsnitt med högläsning, ordlista, frågor?

När jag kom tillbaka in i kursgården hade jag överträtt tiden med en halvtimme. Ari och Lennart var på lunch, förklarade Jan, men jag kunde ändå sätta mig vid bordet och delta i samtalet.

Först nu kom jag att fundera över vilka de andra kursdeltagarna egentligen var. Jag såg mig omkring och mötte ansiktena kring bordet. De såg inte riktigt ut som svensklärare, men skenet kunde ju bedra.

Då öppnade Carina munnen och viskade nåt till Tomas om Bodil som satt mitt emot, och jag insåg: vi hade ju gått i årskurs 3 tillsammans allihop. På Fredriksbergsskolan i Ronneby. Det var kanske något slags 50-årsjubileum vi hamnat på?

 Svart repdraperi

över vänstra kanten av

drömmens finalbild