Ord som väcker känslor
bortom tid och rum
har de något slags gemensamt
inre minimum?

Med största sannolikhet
är det nog faktiskt så
att ordens etymologi
går att förstå sig på...

Det slog mig häromda'n
när jag första gången hörde
namnet på en artefakt
som sunt förnuft berörde...

Det handlade om gångna tider
i ett fjärran ökenland
där vatten ansågs dyrbart
och därför togs omhand.

För åtta tusen år sen
på ett ungefär
började man gräva
vattentunnlar där...

Från källor ibland bergen
leddes vattnet ned
till byar och oaser
i släktled efter släktled...

Där tunnlar gick i dagen
och till kanaler övergick
fördelades vattnet
enligt tidens sed och skick...

Bland odlingar i öknen
av allehanda slag
uppstod så naturligt
den tidens byalag

Den ene vatten fick en tid
den andre likaså
det blev en rättvis tids fördelning
av det vatten som fanns att få...

Så viktigt blev det vattnet
för livets fortbestånd
att orden ännu färgar
dagens missförstånd...

Aflaj kallas de tunnlar
där vattnet sakta rann
qanat eller kariz
de även nämnas kan...

Och den viktiga delningsplatsen
där vattnet rann ut i det fria
den kallades, som du nog förstår
naturligtvis...Sharia...

Så, sharialagens ursprung
finns i odlingens kultur
hur mycket vatten fick man
och vem stod näst i tur...

Att känslan därom kvarstår
är enkelt att förstå
för den som varit törstig
och hungrig har fått gå...

Men samtidigt begränsas så
sharialagens utsträckning
till en idag rätt sällsynt
primitiv behovstäckning...