Jag har byggt en båt
av enkelt virke och sorgliga minnen.
En båt utan åror att föra mig
dit där ingen minns mitt namn.

Jag seglar dit vindarna far
längst mörka okända vatten.
Seglar mot mitt öde
mitt liv i spillror.

Sjunker djupare och djupare
under ytans vackra glans.
Där jag försöker andas vatten
tills mina ögon släcks för alltid.

Då jag nu förevigt vilar
på botten av mörkrets dvala
Ovetandes om livet ovan ytan
lycklig bortom allt.