Igår var det åter en Månglarnas och köpmännens dag,
en dag när allt förljuget kommer upp till ytan.
En dag när man låtsas och lurar både sig själv
och sin omgivning genom att köpa lite "kärlek"
med blommor och presenter.

Själv avskyr jag dessa dagar av förljugenhet och försök
till något vackert, kärleken borde finnas 365 dagar om året,
och den borde finnas för alla!
Hur många satt i sin ensamhet med böjda huvuden,
ledsna och tomma på känslor och närhet?

Jag önskar jag kunnat omfamna alla dessa och talat om för dem
att de också är älskade och betyder något för någon,
men den krassa verkligheten blir att dessa med böjda nackar
känner sig mer utanför, icke accepterade, och värdelösa.
Jag vill aldrig bli en del av detta!!!!