När mina trötta ögon la märke till att din kropp rörde sig mot mig fick jag andnöd.
Du och din svans lämnade en doft ;
Inuti min hjärna luktade det brandrök.

Du sa ingenting.
Och jag drömde tills jag behövde mat och vatten.
För dagen därpå var du verklig och jag slog till.
Blev du medicin mot panikattacker?

Min näsa minns vad mina ögon såg.
Att du dansade i min riktning ;
dina vibrationer studsa av stål.

Jag nyper dig i armen och du bet mig i handen.
Vi är lika verkliga för varandra som de märken vi lämnar efter.