När Julius Frankenheimer och hans fru reste till Las Vegas i början av 70-talet var det självklart att de skulle se en bra show. Gambling hade aldrig varit Julius grej, han har aldrig vunnit något att snacka om. Han hade mycket pengar (därav resan, som var en bröllopsresa) efter att ha fått ett arv. Rita spelade lite på enarmade banditer och även roulette i Hotel Saharas casino, mest för att prova på, men hon förlorade förstås. Det var inga stora pengar som gick upp i rök. De avnjöt en förträfflig middag på en av hotellets restauranger och de var nu inställda på att se en show.
Elvis uppträdde på International hotel, Tom Jones sjöng på Flamingo, Diana Ross kunde man se på Venetian…
Vilken show skulle de se?
Liberace förstås! Han uppträdde på Hilton.
Julius gillade Liberace som hade gjort mycket för att popularisera klassisk musik. Sådana som populariserar klassisk musik blir alltid föraktade av de riktiga förståsigpåarna men Julius ansåg att sådana behövs. Liberace var faktiskt enligt honom en ypperlig pianist. I Sverige var han inte ens särskilt känd. Egentligen var det den tidiga Liberace från början av 40-talet Julius tyckte bäst om. Då hade han en enklare framtoning i vanlig svart frack, det hade han sett i en film, och en del av artistens tidiga skivor på Columbia hade han lyckats få tag i. Ännu bar Liberace inga silvriga frackar beströdda med paljetter, inga kråsskjortor och det var ingen kandelaber och en massa vulgärt barockkrafs på flygeln. Han tyckte också bättre om arrangemangen av musiken hos den tidiga Liberace. Julius föredrog en stramare spelstil som t ex Wilhelm Kempf utövade men Liberace var helt klart en större publikdomptör.
Även Rita älskade klassik musik och spelade själv cello.
Inte bara det visuella i Liberaces shower var svulstigt, Liberaces spelstil var svulstig. Men det visste de ju. Amerikaner älskade ju det svulstiga och sånt som är lite ”over the top”. Och Liberace som person kunde man ju inte annat än tycka om, denna vänliga, charmiga och ödmjuka man.

Julius och Rita hade plats nära scenen. Mest kvinnor i publiken, i mogen ålder. De hade troligen älskat Liberace sen han slog igenom.
Han äntrade scenen i sin glittrande scenkostym till publikens applåder och jubel. Han öppnade med Tjajkovskis första pianokonsert i B-moll, inte hela, Liberace spelade aldrig ett helt verk utan bjöd på ett par minuter av den publikfriande inledningen. Sen kom Månskenssonaten, därefter Moon River, sedan Mozarts turkiska marsch, sedan As time goes by…. En blandning av klassiska pärlor och evergreens ur de stora amerikanska sångboken.
Showen var kanske mer cirkus än konsert men något annat hade de inte väntat sig. Det unga paret gick därifrån med ett leende på läpparna.
Nu skulle de ta en taxi tillbaka till sin resort.
Det var en lång taxikö. De bestämde sig för att gå tillbaka till resorten längs Paradise road och uppleva atmosfären i denna neonblinkande stad, det var inte så lång sträcka. Överallt fanns det hotell och casinon.
Plötsligt hoppade en man fram mellan två parkerade bilar. Allt hände så fort. Han kom bakifrån och lade en arm en om Ritas hals, tvingade henne mot sig. I högra handen hade han en kniv som han tryckte mot Ritas hals. Give me your wallet or I’ll cut her throat! skrek han till Julius. Julius tog fram plånboken. Put it on the ground! Han lade plånboken på marken. Step back! skrek rånaren till Julius. Let her go! bad Julius. Nu puttade rånaren iväg Rita som föll på marken. Julius höll sig lugn medan rånaren plockade upp plånboken. Julius vågade inte göra något, rånaren verkade nervös och en nervös rånare är extra farlig. Julius iaktog rånarens signalement, kroppstyp, längd, ansikte, klädsel. Rånaren sprang iväg längs gatan med plånboken. Rita var förstås tagen men samlad. – Gu’ va rädd jag var. Oj, hjärtat bultar.
Innan de åkte till Las Vegas hade de läst att det fanns många junkies i den stan. Julius och Rita hade helt klart varit lite oförsiktiga. Men det var nåt som inte stämde. Rånaren var för välklädd för att vara junkie och lite äldre än de vanligtvis är, över 40, tunnhårig och lönnfet. Om knarkare fortfarande lever vid den åldern är de oftast väldigt slitna. Den här var inte så sliten, men nervös – som om han var nybörjare.
Någon minut senare passerade en polisbil som de hejdade och fick hoppa in. Jakten togs upp. De frågade några fotgängare om de sett en man komma springande och det hade de.
En vakt hade sett rånaren springa in på en bar. Polisen efter. En kort stund senare var rånaren fast och baras sprattlande ut ur baren av två poliser.
Epilogen var tragisk – för rånaren. Det visade sig att han samma kväll hade spelat på rouletten och förlorat 18 000 dollar. För sina sista pengar hade han köpt en kniv i ett av hotellens souvenirbutik. För pengarna som han hade rånat ville han försöka vinna tillbaka pengarna han förlorat.
Julius och Rita måste följa med till polisstationen där en polisofficer skrev rapport. Rånaren placerades i häkte.
Julius och Rita blev sedan skjutsade tillbaka till sitt Sahara hotel där de behövde några rediga drinkar i hotellbaren för att lugna ner sig.