Ingenting är helt perfekt,
men ibland är det nära.
Fast minsta lilla defekt
får mig ändå att svära.

En chansning mot något stort
ger en annan dimension.
Vad som då förblir ogjort
ger en annan reaktion.

Nöjer mig med det lilla
som lyckades till en grad.
Konstaterar helt stilla:
det blev en liten bravad.

Jag lutar mig tillbaka,
och nickar ganska förnöjt.
Något får man försaka,
något blir alltid fördröjt.