Det händer emellanåt
att jag färdas i en båt
och vänder kursen hemåt
på soligt glittrande stråt.

När jag då tittar framåt
faller jag nästan i gråt
då någon i grymt försåt,
utan att säga förlåt,
med vattenfylld hink av plåt
plötsligt gör mig genomvåt.

När jag vänder mig bakåt
för att med en klagolåt
stävja ett sådant uppsåt
tittar syndaren bortåt…