oändliga himmel

stjärnspelet vässas och suddas ut

om igen av mina långa andetag

den fryspunktsnära nattluften begränsar synfältet

runt skog och stuga breder grumlig skugga ut sig

svartgrå fyller den var vrå vart skrymsle

jag känner svärtan

jag rister till

modet sviktar av dess nästan oinskränkta närvaro

en stearinljuslåga om än ynklig i en fönstersmyg 

min suck av lättnad