Så kom våren med ljumma vindar, klarblå himmel och tvåsiffriga plusgrader.
På klädstrecket torkar morgonens upphängda tvätt. Av allt att döma kan den plockas in redan i eftermiddag. Ute på sjön utkämpas en ojämn strid mellan ett vårlikt glittrande vatten och ett allt porösare istäcke. Två knölsvanar flyger förbi med det karakteristiska soundet från vingarna.
I en plötslig vindpust lyfter vänsterbenet på klädstreckets enda jeanspar och trasslar in sig i plagget intill, för övrigt en pikétröja i samma nyans.
En fluga har bromsat in och gått ner för landning i min vidsträckta panna, där luggen en gång hängde yvig och blond.
...
Men, nog ska det väl ordna sig med allting. Vår värld har väl aldrig någonsin tidigare varit så förenad som i dag, förenad av ovisshet. Plötsligt framstår det mesta, ja kanske allting, osäkert. Globalisering och fri rörlighet mellan länder och kontinenter har på kort tid ersatts av hemmakarantän och utegångsförbud. Mot ett flyktigt virus hjälper varken murar eller twittrande presidenter, ej heller kärnvapen, maktfullkomlighet eller skatteflykt.
Måhända utspelar sig just nu ett tredje världskrig mellan miljardtals överrumplade och rådvilla krigare över hela världen och ett ensamt virus. Förhoppningsvis vinner vi, inte bara striden mot smittan utan även en ny och för evigt hållbar insikt om vad som verkligen är värt något under allas vår jordevandring. Vi får alla bidra utifrån våra förutsättningar, i såväl krigs- som fredstid och, liksom våra folkvalda, sätta vår tilltro i pågående krigföring till de sakkunniga strategerna. En inte alltför svårbegriplig strategi under stundande storhelg skulle den samlade expertisen kunna uttrycka på följande sätt:

”Att bli hemma i påsk
är ju alls inget pjosk
vill ni visa respekt
mumsa ägg utan släkt”
...
För inte kan det väl vara så att Moder Jord har tröttnat på att bli exploaterad, kränkt och misshandlad överallt och hela tiden? Har hennes varningar i form av diverse naturkatastrofer nonchalerats av hennes hyresgäster under så lång tid att hon nu ser sig tvingad till mer drastiska åtgärder för att mana till eftertanke?
...
Det kyler en aning från sjön, våren till trots. Under gräset finns tjälen kvar ännu en tid. Svanparet återvänder efter den korta utflykten söderut. Det mesta är igenkännligt. Ändå är allt annorlunda.
En kopp kaffe skulle sitta fint innan tvätten plockas ner.
Med hopp om medvind, trots motljus!