Det var April när jag skapades från ditt revben
Jag övergav dig i Edens lustgård så fort mina stapplande ben tillät det

Jag fick dig att lova att minnas allt det bra,
allt det vackra våra tre år hade att erbjuda
Jag vill tro att det inte bara var något du sa
När jag svek dig, uttalade ord som var förbjudna

För mig är det inte "bara" tre år, du har varit med mig hela vägen till vuxen kvinna från tonår
Vem är jag i det fria, utanför din bröstkorg?

Jag hoppas inte karantänen separarerar mig från mina vänner
Så jag ensam tvingas konfronteras med vad jag verkligen känner

Och min mamma torkade mina tårar och sa
"du ska se att ifall ödet vill så
kommer det att bli ni två ändå"