Du klamrar dig fast,

som om du var rädd
för ovissheten nedan.

Hela ditt liv har du svävat i luften
tills du smärtsam kolliderade med mitt paraply.
och av rena chocken
sitter du nu fast på kanten.

Jag tittar på dig,
som för att ge dig mod.
Du är inte menad att bo på mitt paraply,
och det vet du med.

Så du släpper

och faller

och kolliderar smärtsamt med marken


där du flyter ut i ett ingenting.