Sveriges mest förfalskade konstnär var länge Albert Amelin. Ett skäl till det var naturligtvis att han var uppskattad och att hans konst betingade höga priser. Ett annat skäl var att han var lätt att förfalska. Åtminstone kunde förfalskaren lura det otränade ögat.
Amelins målningar kännetecknades av kraftfullhet och stark kolorit. Han var kommunist men hans tavlor prydde också väggarna i borgerliga hem - konstnärer får vara lite knäppa, tyckte man.
Även Amelins signatur var lätt att förfalska.
En av de skickligaste förfalskarna var Knutte Hjälm från Värnamo. Han var en god tecknare och amatörmålare. Dessutom kunde han dreja originella askkoppar.
Teckning hade varit hans favoritämne i skolan. Dessutom hade han gått en ABF-kurs i kroki - det var hela hans konstutbildning. Han var närmast autodidakt. Men det var van Gogh också.
Knutte målade på skoj några tavlor i Amelins stil: kranar i hamnen, första maj, arbetare. Proletära motiv.
Knutte hade ett handikapp - han var dyslektiker. När han skulle signera tavlorna med Albert Amelin blev det Alvin Abelin.
Och då var det ju inga förfalskningar!
Men hans tavlor hade då heller inget värde.
Skulle man kunna tro.
Knutte fattade inte själv att hans förfalskningar har liksom ofullbordade. Han lämnade in några av tavlorna på stadsauktionen i Växjö.
- Bra tavlor men en totalt okänd konstnär, sa värderingsmannen.
- Men det är ju en Abelin, sa Knutte.
- Aldrig hört namnet. De här sätter vi utrop 200 kronor styck på.
200, tänkte Knutte. Det är ju mindre än jag har betalat för duken och oljefärgerna. (Ramarna hade han gjort själv.)
Värderingsmannen såg att Knutte var besviken.
- Det är bara utropspriset. Vanligtvis bjuder spekulanterna över.
På visningen kom många spekulanter. De flesta tavlorna var amatörmässiga men de konstintresserade stannade till framför Knuttes tavlor.
De där är förbaskat bra, tänkte de. Passar bra bakom pianot. Jag tänker lägga ett bud. Speciellt Höstdag i hamnen är bra. Den är levande. Kaffe säckarna liksom dansar i kranlinan.
På auktionen tävlade flera budgivare. Första-majorkestern gick för 1700, Svetsare på skottkärrefabriken ropades in för 2200 och Höstdag i hamnen fick en ägare för 3350. Inte dåligt för en okänd kludd-kludd.
Knutte blev snart en lokal celebritet. Kronobergaren gjorde reportage från hans ateljé. Efter det fick han ett erbjudande att dekorera Folkets hus i Lammhult med fresker.
Han erbjöds bra villkor av ett konstgalleri i Växjö.
- Vi säljer vanligtvis inte politisk konst, sa galleriägaren, men för dig gör vi ett undantag. Vi gillar dina tavlor. Färgerna glöder!
Knutte blev också en efterfrågad föredragshållare. Han hann nästan inte med att måla. Hans stjärna hade börjat stiga i hela landet. Folk var nyfikna på honom.
- Det viktigaste för en socialist är att ha många tuber färg med blodrött, brukade han säga som slutknorr på sina föredrag, innan han satte sig i baksätet på sin Buick, tände en cigarr och sa åt chauffören att åka till Stadshotellet.
Det var dags för en biffstek och en sup!