Jag läker långsamt
och mina ärr lyser vita
som skelettdelar i månsken.

Ärr är kroppens förteckning
över utläkta sår.
De kräver inte längre uppmärksamhet
men är omöjliga att glömma helt.

En skärva skar ut varje ord
på varje pergamentblad
och sydde ihop de sargade sidorna
med kirurgtråd.

Orden fortplantar sig inte längre fritt
över sidorna
och gamla sår är hemlighetsfulla
som lönnrunor.
Trollformler slår ut som eldslågor
och bränner varje uttorkat försök.

Kanske finns meningen
i de gnistor som virvlar
mot nattens mitt.