Jag känner doften
Doften som tränger in i mina näsborrar och kastar mig tillbaks till 5-årsåldern.

Mamma och pappa är frånvarande, sommarlovets första veckor har inte övergått till familjesemester
Morfar har varit vaken i någon timme och bonusmormor har redan hunnit lösa ett kulturkryss, kokat ägg, gröt och lyssnat på morgonnyheterna genom den skrålande radion.

Blandningen av Gamla söder och Earl grey smakar välbekant,
vi får alltid den,
jag och min syster.

Alla dagar är improviserade
Planerna är flytande och formbara.

Vill vi bada kan vi det
Vill vi plocka smultron gör vi det
Spel, bakning och skogsbravader
Vi hade allt precis framför oss.

Jag har inga sorgliga minnen därifrån
Inga stunder av tårar eller osäkerhet.

Allt var självklart
vi gjorde det vi ville göra
med skogen runt om oss.

Är det konstigt att fina minnen tåras?
Omvandlar känslor till tomma papper?

Är det så minnen fungerar?
Bilder komponerade i glömskan av känslorna som i stunden uppstod
Istället en tomhet från känslor som inte längre finns.

Födelsedagar agerade berg-och-dalbana i lycklig affekt
Närhet och genuin kärlek utan baktanke.

Nu slingrar livet en monoton stig av längtan
Alltid denna längtan.

Mamma och pappa anlände med värme, även om jag inte vill åka därifrån
Det var min frizon
Där fick tankar och ideér spira.

Jag längtade inte därifrån
Nu längtar jag dit mest av allt.

Födelsedagen 2007 var varm, otroligt varm
Vi tvingades bada flertalet gånger för att stå ut i värmen.

Jag hade planerat aktiviteter och lekar för familjen
Svetten rann från morfars och morbrors panna
Trots värmen gick alla helhjärtat in i lekarna
Något som värmer mig lika mycket i efterhand som solen värmde oss då.

Saknade trygghet som bara finns i barndomen
En drömvärld med skimmer och spets,
kokostoppar och långa kramar
Längtan av att förverkliga drömmar
att skapa storverk
att existera med brett leende och obegränsad kapacitet.

Jag vill tillbaka
och bara framåt, åldras tryggt
Samma dröm existerar fortfarande
Den om att det blir bättre utan åtagande.

Barndomen fick mig att tvivla,
vilja ändra på mig.

Den tog mig till nya höjder
gav mig glädjeämnen
och minnen jag jämför med nutid.

Barndomens skepnad har med sig en present som tas direkt ur handen
Min barndom gav mig massor av presenter med
stunder jag aldrig kommer glömma,
kroniska relationer som betyder mer än min framtid.

Barndomen formar mig än idag,
ger och tar trygghet.

Prata inte om mitt forna
Vissa saker är ännu plågsamma.

Ibland längtar jag ändå tillbaka till då jag var fem
Då längtan hade hopp,
då det var möjligt att uppfylla trånande drömmar.

Längtan finns kvar men ackompanjeras av tomheten
Den som längtar tillbaka och till något bättre.

Ambivalent letar jag runtom mig efter handtag
Att falla fritt känns vant nu.

Landar jag? Förmodligen
Troligtvis inte på midsommarängarna
De jag strosade över för att finna lugn.

Det var doften av gamla söder och earl grey
Det var morfars steg nedför trappen.

En ständig tillflykt
Improviserade gester
Min barndoms drömmar.