Utanför står inget mer än två krukor ledsna krokusar.

Bladen är genomskinliga

Hälften har blåst av under nattens hårda vårilningar

Borta med vinden går komiskt nog på kanal 6

Nackhåret har tovats av oroliga drömmar 

Lakanen visar tydliga spår av kast med skör kropp

Borsten ligger någonstans under klädhögarna som pryder stickfabriken till golv

Jag borde Jag borde Jag borde

Undgår ingen att jag borde

Ändå står jag här med duckat huvud ned mot jorden,

som krokusarna utanför min barrikeraderade dörr

Persiennen gör ingen nytta uppdragen 

Rummet fylls av mörka svettfläcksskuggor 

Borstad eller inte tränger jag ned under det iskalla vaddtäcket 

En kalldusch i tygformat

Här stannar jag tills krokusarna börjar leva av sig själv

Då klädernagraciöst hoppat upp på stålgalgarna

Tills dörren gnisslar vidöppet

När persiennerna gör mer nytt uppdragna än

utsträckta över mitt vårbrisläckande fönster

Den dagen det inte undgår mig längre.