hon sa... 

dina ords aerodynamik
skar utan problem  
genom den tunga atmosfären
som infunnit sig i salen 

dina samannflätade ords följd
och betydelse kändes så evig
så oemotståndlig, så tragisk 

och de trängde sig våldsamt
på varje lyssnare
som kunde höra din röst
och som berördes av den  

orden du använde
de var som en kirurgs stadiga händer 
de öppnar gamla sår
och som oförtrutet stänger nya

dina ord var sfäriska
och kan kanske inte tolkas
genom våra traditionellt mänskliga nyanser 

dina ords enda önskan är att höras  
vår önskan är nu
att få höra dem igen 

din historia är hemsk och makaber
men också på något märkligt sätt
...även vacker

jo jag blev djupt berörd av hennes ord

men jag själv kan ändå aldrig
och kommer aldrig att acceptera
någon from av glorifiering av min egen historia

...den är så oerhört långt ifrån vacker 

Copyright © AndLou