Det gällt skriande vårljuset
störtar mot marken
krossar allt motstånd
och piskar vinterdepressionen
ut ur det kvava idet
in i lövsprickning och frenesi.

Jag tycker inte om
dem som jagar i flock
med blodiga munnar
och blodiga ögon.

Jag flyr
in i den mörka stiglösheten
skygg för ljuset.

Den djupaste skogen
finns inom det innersta.
Döljer spåren bakåt.
Gömmer vägen framåt.
Undervegetationen sträcker sig
med längtande armar
lägger krokben
håller fast.