Du såg på mig med ögon blå
nyfiken tittade du fram
bakom ett staket du stod på tå
skygg som ett litet lamm

Vem var jag? Vad var jag?
Den jag var, den jag är
kanske ej är samma i dag
nu när jag så mycket annat bär

men ändock du mig ville se
med en blick utan förakt
utan makt, utan prakt
ja, dädan helt frånsagt
bara jag:et helt blottlagt

bara jag med ögon blå
bara jag som stå på tå
blott och bart – nog är det så?