Med känsliga fingrar och lyhört öra
skriver jag visan du nu ska få höra.
Synen har svikit och benen likaså
men hör ännu tonerna
i sinnets djupaste vrå.

Mitt liv jag lever nu i zenit
med min känslighet utvecklad
förbluffande mäktigt det blir det.

Mitt synliga liv har jag förvaltat fel.
Jag sörjer dumheter jag gjort och
ångrar en del.

Dock måste någonting blivit rätt
för annars skulle min omgivning
sett ut på ett annat sätt.

Kunskaper och insikter har lärt mig det
av världens lycka och vånda
att om alltet jag inte så mycket vet.

Mitt hjärta berörs men frid jag äger.
Kan jag göra rätt nu när jag förstår?
Nej, men lyssnar till
vad min Gud säger.