Naturregel 1: hon är här
Naturregel 2: hon stångar






(och med Din vilja
ska hon slitas

och bli till herre,
något vildsint

leker mig hartass:
den var mig en överman,

jag slumrar i hundar,
jag ligger så stilla)






”i ditt släkte av ungblod
slog jag dig sönder,

din kropp en postilla
av vad alla missade:

en kvinna
har hjärtat till höger”




och hon gick sig säregen,
något styvare

för år av män,
något till vilt

och flockgång:
av en lem

är vi de borna,
min forntid bland gudar




(med mina små händer,
med mina små bedjare:

en herre är inte hjärtslag,
man söker mig rå

och godbit,
en blomma i sprängning)




”den hårde,
han sticker sig glödgad

på vidundren i dig,
ljuset i din skåra:

det brister, jag brister dig”




och kroppen skrämdes
av hennes bultande

se mig,
hon flagnar som höns

så skär,
en manssvullnad

att slå henne under ros:
hetsmö

är ett ord för saknad,
vem som dör i dig




(var en kvinna sprider lukt,
sprider glädje:

älska henne där hon vredgats,
en vän i varje slag)




”ingen man
kommer att strida dig

höja sig över
och bli dåre,

men i din tystnad
är du mitt hurra:

nu heter du Oxblod”




vreden
är min förstfödda,

mitt hopphopp,
mitt stora hopphopp:

den var kaninerna i mig,



och flämtan