”jag har staren i all min säd,
du skulle känna honom

förbarma, vad du betyder för mig --

det går över människa,
alla år och förbi”

(hans blod rinner unghanar
och bönfall,

jag visste att du skulle komma)

-------------------------------------------------

Ty han sade, och det vart;
han bjöd, och det stod där.  (Ps. 33:9)




(det gryr mot tid av orena djur,
en man med hand åt vänster

och du i klippdockeålder,
han blir din stora tid)



ni är väntans spillsäd,

något hoppetoss i bröst
rör han dig till dansmus

och barnstill,
man tror han log



”knipljuden,
varje år ska jag midsomra dig

till oväder om natten,
Skarprättarn mitt strängaspel”



(han far genom änkor och ljumske,
alla köttstycken på tå

för speleman av ben och rangel:

”död åt dessa vildsvin,”
det höjs ett leverop

i Badelunda och grävling,
något har rått dig ont)



åldermannen,
de säger att själen

byter flyktväg,
”jag är timman som slår” --

röd om bröst
kom han nära,

en mördare att natta



(och slår och slår,
det är något ont

att föda,
här finns inga herrar --

förluster
har knipsat henne mjölkvit,

ingenting berör mig)



och han gick med sina vrånga delar,
man kan fråga den längtan

vad en man ser,
han väger aldrig natten



”blod kan inte isas

men du gör mig kargare,
varför du skulle gnida runt hjärtat

alla år jag lät dig passera,
min dag brister”



livet här är ett stelt djur
och vi ensam som spö,

med mickel får jag dig ned:
så här ska man älska dig,

mitt dödstal stiger



(en kvinna illa
fuktad,

där är sorgen rådjur









och en skara hundar)





den blomstertid ska aldrig komma,
bröst blir inte kött

men lukten gör yra hannar,
var inte rädd, lilla hjort:

inget ont
kommer någonsin att fattas



det är en kärv man

att nattvarda,
en gnista av gammal

och hjärtestäng,
vi i oro






(vänta tills hon sipprar,



nu ska hindarna lägra)