godhet,
jag vill minnas i törnen:
i begynnelsen
gick något till stöldgods
och korpen slog,
"vi gjorde oss grymt"
hon blev ditt första skadskjut,
en hök släppt på en hök --
be, ni som är av barn, be
(nattmara, de fann mig
med smak av sprängört,
”jag kom i mjölk när märr min dött”)
var krigslarmare
har läppar som flås,
vi stannar tills du hämtat dig --
de var bara gäster här,
i dig var hymnen
till livet hämtas vi långsamt,
det att särskilja sparven
ur andakt:
ingen människas bröst
har ont som ursprung,
men detta var trakter utan vete
göm dig i hästhov,
göm dig vid bruse
tills du mannats
och blodkärl spruckit fläderblom,
vad som dött under skinn --
allt av tvåben
är nu under rensning,
”du kommer att få allt jag var”
hemmadöttrar,
vi som aldrig lämnar
och bär era sjukor,
mödom för gammal jord:
”lycka
är dina bröder,
vi är ett folkslag och högerhand --
’barmhärtighet’,
vi släppte dig stilla”
vem ska bröstge
och hoppas för köttet,
vem blir like --
i ditt sjuttonde år
gick Gud utom Gud,
vi höll dig
smärtan är en blindbock,
han känner oss väl,
Fingertopparen:
i mitt mörkerseende
var du springan,
jag rinner ditt utsäde
göm dig i videsäck,
göm dig fordomvild
där aldrig hynda löpt --
som ni älskade varandra,
en varg kunde fällt sin ragg
”hur har du klarat dig,
hjärttanig
och all ljung fördriven,
en doft av svartmärr --
’barmhärtighet’,
jag släpper dig skymtad”
efter honblomstren,
du faller till vän
”och som vi hungrade dig”,
du kommer alltid att känna oss:
i det utträngda,
vi ropar mot dager
(fader, förtrösta,
Hovdestalund längtar:
”slutet”,
vi blott hämtas)
nu börjar friden,
en dotter av åderlåt
och mjukvävnad,
till ljus är du kommen --
flykten
är alltid bakom,
men mot går du sol
(hovarna slår,
det är bärgarnas tid:
fast jag narras,
jag är värd att någon vänder)
det finns ingen kvinna i sådant kön,
det år du föddes
höggs stam till klyka
”och stormen kommer”,
vi är varje slag du kan skildra:
något sugande, hjärtat är
förlust,
du är en råtta
utan hål,
hämta din undernärda:
bortom döden,
allt detta gråvilt